Idag var först elektrikern här på morgonen och förberedde. En trevlig och punktlig kille som skötte jobbet galant. Sedan var det snickarnas tur. Jag måste säga att min bild av många hantverkare inte förändrades…. Kom senare än avtalat – trots att vi var första kunden för dagen! Ja och efter ynka kvartens arbete så påbörjades en 25 min fikarast sittande på vår altan……

Förebild

Förebild

De åkte iväg hux flux och utan att säga något men kom tillbaka efter en halvtimma. När allt var klart så mumlade de något om att en tredje person skulle komma och koppla in det elektriska knapplåset senare ”eller någon annan dag”… Ehh. Ja sen packade de ihop sakerna och åkte. Det var tur att vi inspekterade ingången före barnen då de lämnat flera lister lutandes mot väggen, med sylvassa och långa spikar UTÅT. Jisses!

Fin dörr men mindre snygga plankor *s*

Fin dörr men mindre snygga plankor *s*

Det var skönt att vi åtminstone slapp överraskas av en medeltida turnering med spikplankor. Vågar inte tänka på vad som hade kunnat skett om barnen hittat ”vapnen” först…

Om någon tycker jag är gnällig så hade jag påtalat för snickarna att vi har barn som dels är små och klåfingriga men även har diagnoser inom NPF (sa att de måste ringa innan de ev dök upp igen).

Efterbild

Efterbild

Jag hoppas och tror det här kommer bli superbra när listerna monteras och själva ”dosan” väl är på plats och blir inkopplad.

Efter det så väntar projekt hall och jag har redan en grovplanering i huvudet. Det ska bli vitt och fräsch men ändå praktiskt och funktionellt. Framförallt kommer det bli en väldigt billig budgetrenovering/möblering och det är väl egentligen aldrig fel? Det har som gått åt ganska mycket pengar nu till bara själva ytterdörren och allt till inglasade altanen. Vågar knappt räkna på det men allt görs ju lägligt nog vid utbetalningen av skattepengarna…

Har ni några roliga projekt på gång där hemma? 

Jag är som ni redan vet mycket glad över bytet till min nya vårdcentral och tyckte att första besöket var över förväntan. Men det finns även en stor nackdel med att lista sig på en ny vårdcentral, då man som jag har en komplicerad och spridd symtombild…

Journalsystemet från stenåldern

I vårt län så har man inte riktigt hängt med den tekniska utvecklingen som skett under den senaste tiden. Det är det gamla och hederliga journalsystem som gäller – och bidrar till mycket extraarbete. Då jag ska ha omfattande intyg till både förnyelse på beslut och utökning av personlig assistans och ett om varaktig sjukersättning, så kräver det en läkare som lusläser allt bakåt och får en samlad bild.

Inte sysslolös direkt 

Jag trodde att det gick smidigt med dessa bitar. Kanske att man behövde skriva på EN fullmakt typ. Ja för att de på den nya vårdcentralen skulle kunna ta del av mina papper på ett enkelt sätt. Insåg snabbt att det inte riktigt var så utan jag fick bara bita ihop och börja ringa..  Telefontider, telefonköer, nya telefonnummer och knappval hit och dit. Pust! I morgon tar vi nya tag och jag kan ju trösta mig med att man inte behöver känns sig sysslolös direkt 😉

FRÅGESTUND

För första gången så tänker jag nu bjuda in Er; alla mina fina läsare till frågestund.

Du kanske undrar angående något jag uttryckt mig lite oklart om eller fått höra något smaskigt rykte som du vill få bekräftat? Ja eller dementerat? 😆

Är det något du funderar på angående mig som person så passa nu på. Jag svarar på det mesta och raderar inga kommentarer (som följer svensk lagstiftning).  Glöm aldrig ”att det faktiskt inte finns några dumma frågor” gott folk!

Svarar på frågorna i ett separat inlägg om sisodär en vecka.

Kram 💕

Helgens sista dag är nu kommen och vi börjar förbereda oss mentalt för kommande veckan. Maken stressar vidare med altanbyggande och får hjälp av en rastlös S idag (avlösare i hemmet är sjuk). G är ute och busar med L och min personliga assistent slutar alldeles strax.

Idag har vi egentligen inte gjort så mycket utåt sett men jag är ändå så enormt trött. Dels är det alla turer med kommunen, schemabunden och krångel med ändrade planer i sista sekund. Det sistnämnda stjäl mest energi för barnen men då blir det ju även dubbelt upp för en själv sen. Men den absolut största boven är nog ändå senaste tidens ”flängande”. Min kropp orkar inte det. Även om jag inbillar mig det för stunden, så blir priset jag får betala MYCKET dyrare än väntat i efterhand.  Igår var det lite bilåkning (passagerare), handling och ett snabbt besök på ridklubben för att kolla på ponnyhoppning men det räckte tydligen? Jag sov i två timmar efter vi kom hem på eftermiddagen och var minst lika trött i morse igen.

Idag har vi mest grejat här hemma och jag har vilat mycket men orken försvann helt efter duschen förut. Att ta sig in och ur en duschkabin borde väl inte stjäla så pass mycket energi? Själva momenten i duschen likaså.. Påklädningen och omplåstring avklarade och jag är vid det här läget kallsvettig av trötthet.

Hur är det ens möjligt att något så enkelt och vardagligt ska kunna förvandlas till en energislukande aktivitet? På vilket sätt ska man försöka hushålla bättre och vad bör man prioritera? Ja och framförallt så är nog frågan VARFÖR är jag så här trött? Det känns precis som när jag hade så enorm järnbrist och mina depåer var helt slut – skillnaden är bara att jag inte längre har någon direkt brist.


En kvart senare: Min personliga assistent F kom in och petade lite försynt på mig. Jag hade visst råkat somna mitt i författandet haha. SÅ sjukt att man bara kan ”slockna” sådär men det händer ju oftare och oftare… Nu har F precis slutat för dagen så jag ska faktiskt tillåta mig själv att sova lite mer!

Zzz

Jag har alltid varit svag för snygga träningskläder och det har som alltid fått mig att bli mer positivt inställd till att gå till gymet eller när man varit ute och powerwalkat. När min kropp successivt blev sämre så var det inte bara muskler som försvann – utan även min självkänsla. Det kändes nu plötsligt onödigt att kosta på sig snygga plagg, då jag ändå bara satt i rullen och gick på sjukgymnastik i princip…

Gymet utifrån mina egna förutsättningar

Nu är det knappt tre veckor kvar till jag får börja träna igen på mitt såkallade gym. Mitt ordinarie program och lite nya anpassade postopoperation-övningar.  De flesta andra människor kallar det nog för sjukgymnastik och rehabträning men för mig är det så mycket mer än så. Jag går inte på någon sjukgymnastik och tränar upp en viss del av kroppen – utan det här är ett helhetskoncept. Min kropp behöver ständig rehabträning och ett förebyggande stabilitetsprogram. Gör jag inte detta utifrån mina förutsättningar så kommer kroppen falla isär ytterligare. Jag måste verkligen lära mig hur jag ska röra mig på skonsammast sätt och mata in varenda liten rörelse, så jag gör det rätt.

Varför ska jag fortsätta träna i fula gamla mysisar och liknande? Varför ska jag ha fula träningsskor bara för att jag sällan står på fötterna? Varför ska jag ha på mig fula slitna mysisar bara för att vågen visar några extra kilon? Det är så idiotiskt att ens tänka så här och jag lovar mig själv att tänka mer positivt och jobba vidare med dessa tankebanor framöver.

Jag har hämtat ut mitt paket från XXL idag och det kändes jätteroligt. Träningsskor, handskar, överdel och shorts för enbart ca  750 kr var inte fy skam va? En slump att allt blev Nike men jag gillar deras produkter och speciellt skorna som alltid passar prima (de brukar vara ganska smala i modellen).

Ögongodis från Nike

Ögongodis från Nike

Jag är värd att ha fina träningskläder och det är alla andra oxå. Det ska inte spela någon roll om man tävlar i fitness, kör ett pass i veckan med Friskis och Svettis ELLER ”bara sitter i rullstol”

1 113 114 115 116 117 129 Page 115 of 129

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.