Vad händer nu?

Ja vad händer egentligen och hur ser framtiden ut? På fredag är det ny månad och kommunens nya beslut blir verklighet. Vi som kämpar med att få livet att fungera här och nu – ska alltså få hälften så mycket hjälp. Jag kommer inte längre kunna ta mig ut på saker och ting, jag blir åter sängliggande mer och mina barn kommer troligen inte kunna ta sig iväg till skolan alla dagar.

Det var i torsdags vi hade sip-mötet och sedan har vi inte hört ett pip. Jag vet inte om kommunen tror att vi funnit en magisk lösning på egen hand? Kanske att vi vunnit drömvinsten på triss och kan anställa personal ur egen ficka? Troligen har de inte reflekterat över vår familj alls. Det var ju det där med menyn och vad de erbjöd i kommunen…

Föräldraansvar

Idag har vi två barn hemma och J har det kämpigt med epilepsin. Det är bevakning som gäller non stop och försöka undvika stora utbrott. Föräldraansvaret kallar de det men är det verkligen rimligt? Assistenten får enligt inte LSS inte göra något runt barnen, jag klarar inte att göra det och IFO hänvisar till föräldraansvar och att de minsan frångått hemhjälp som man hade förr i tiden ”för oförmögna föräldrar”. (Den meningen kändes i hjärtat) 

Så om någon frågar hur vi resonerar och tänker inför framtiden så har jag inget svar. Jag har inte en jävla aning om hur vi ska göra. Vår familj har hamnat mellan stolarna och det svenska systemet hjälper ingen som befinner sig där. Vi är många i liknande situationer här i landet. Ta tex NALIMA. Det vi ofta har gemensamt är kampen, förtvivlan och väntan på beslut från Förvaltningsrätten. Det kan ta år och om man ens får ”rätt” så kan kommunen lika väl få för sig att överklaga igen. Vad händer för något under tiden? Ja vi går sönder både fysiskt och psykiskt och ser ingen framtid. Hur det påverkar oss och barnen på sikt vet ingen..

Vad har jag lärt mig?

Jag har blivit ganska duktig på socialrätt under de senaste åren. Det är på gott och ont. Jag vet exakt vad vi har rätt till men jag har även lärt mig hur kommunen kan göra för att fördröja och undvika insatser. Jag har lärt mig att olika myndigheter och avdelningar kan vinna båda tid och pengar på att bolla ärenden fram och tillbaka. Jag har framförallt lärt mig att individens behov aldrig går före kommunens resurser. Åtminstone inte här.

Guldplats?

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.