Det tar som aldrig slut…

Jag hade velat skriva ett långt och positivt inlägg idag. Solen som strålat och saker som flytit på. Tyvärr har inte verkligheten sett ut så, utan snarare tvärtom.

Dagens utveckling påminde mycket om gårdagen men idag började eländet tidigare för J. Kräkningarna och frånvaroattackerna avlöste varandra och vi fick tillkalla ambulans. Efter att fått i honom kvällens dos, kollat blodsocker, skojat med ambulanspersonalen  och rådgjort med jourläkare på barn så bestämde vi oss för att inte åka in. Istället ska vi in till barnjouren i morgon för kontroll och förhoppningsvis få en lösning på problemet. Övervakning och många timmars väntan på akuten gagnar inte J i nuläget. Jag är personligen ganska övertygad om att det har med koncentrationen i blodet att göra, för det är ju alltid på eftermiddagen och sisådär 2 timmar innan kvällens dos eländet brakar loss. Vi får väl se vad domen blir..

Både jag och maken är slutkörda just nu. Rädda, trötta och frustrerade över situationen. Upplever någon att vi är griniga eller verkar allmänt snarstuckna, så ber jag om förståelse. Det är absolut inget personligt. Även om jag verkar obrydd så är jag inte det. Jag finns för er alla och bryr mig men just nu behöver jag stöttning. En kram eller några snälla ord betyder massor. För här och nu känner jag mig ganska ensam och ”liten” på jorden. Det är svårt att räcka till för både J och hans stackars syskon; de är ju givetvis minst lika oroliga för sin bror och ledsna över att sommarlovet kanske inte blev som man önskat direkt,

Nu har J äntligen somnat vid min sida och andas lugnt. Jag ska passa på att samla timmar och energi inför morgondagen. Försöka slappna av och somna så snabbt som bara går.

Ta hand om er och var rädda om era medmänniskor! 

 

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.