Onsdagen bjöd på ovisshet

Det var en mycket nöjd J som följde med brorsan till förskolan idag.  Han hade sovit ganska bra och verkade ”som vanligt”, så det var aldrig några tveksamheter angående att lämna som vanligt på morgonen.

Under dagen så fick jag fina MMS från resursen på förskolan. De var ute och plockade smultron på egen hand, vilket J brukar uppskatta. Kanske extra mycket idag då det var ihopslagna avdelningar (dock minimalt med barn). Vid hämtning så berättade de för min assistent att J varit väldigt trött och speciellt under eftermiddagen. Tänkte även på att han såg lite frånvarande ut på ögonen men det lugnade sig sen.

Lite lek i trädgården och mellanmål följde. Han blev lite blek och kallsvettig så vi gick in. Satte oss i soffan och han började bete sig annorlunda… kramperna kom som ett brev på posten. Framstupa sidoläge i sin säng och kramp på nytt.. Kunde bryta utan Stesolid och han somnade sedan utmattad.

Ny vända i soffan väntande och här kanske vi borde gett akutmedicin men det var så snabbt övergående. Tyvärr mår han ju skit efteråt oavsett och bad om att få sova. Väl inne i sängen så kaskadspydde han och ”försvann” åter en stund. Återhämtade sig och blev buren in på toa. Spyr igen.. blir vit och ”försvinner” en kort stund… vaknar till och kan duschas av. Börjar småprata mer som vanligt men är fortfarande väldigt matt.

Maken nattade honom sedan i sängen samtidigt som jag tog med hunden ut på promenad (kan ej vara ensam hemma på kvällarna när något barn är dåligt etc) på egen hand. Min assistent slutade 19 och Gizmo sköter sig tack och lov suveränt när jag kör scootern.

Det kändes enormt tufft att lämna huset men samtidigt behövde jag ett avbrott från allt kaos. Man går sakta sönder inombords av att se sitt älskade barn kämpa såhär och man inte vet om (och i så fall när) det kommer bli BRA. Jag vet inte längre vad jag ska svara då nära och kära undrar hur J mår. Det gör som extra ont att återberätta hur epilepsin ställer till det. Vi undrar så vad det är som triggat igång den här spiralen och om medicinen han står på ”räcker till”. Är det en slags biverkningar nu vid upptrappningen? Eller är det en reaktion på något annat? Vi vill ju veta nu! 

Nu har jag fyllt på med lite nya krafter och ska ta nattjouren. En hand på J så man känner att han andas normalt och samtidigt ha ett vakande öga. Även om man sover så måste man ständigt vara allert och agera likt ett ”mänskligt larm”…

Sov gott! 

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.