Tuffa tider

Ibland finns det ingen specifik anledning utan kanske bara små saker i vardagen som samlas på hög. Jag ignorerar och kör på ända till känslorna kommer ikapp (för det gör dom förr eller senare).

Skammen över att visa mig sänkt och sårbar är inte nådig. Inte heller ångesten över att känna som jag gör. Borde jag inte kunna slappna av och glädjas över allt positivt i livet? Borde jag inte vara mer tacksam? Det är så många borden just nu som ni märker och jag orkar inte leva upp till något som jag inte är fullt ut. Troligen är det därför som bloggen ibland blir vilande och inläggen sakta ebbar ut. Jag orkar inte måla upp en fasad där allt flyter på. Jag vill inte bli en ”sån” bloggare. Falskhet och yta finns det redan för mycket av – både IRL och inom sociala medier.

Fast ja jag blir ju å andra sidan tyst… så det kanske är lika illa? Äsch ibland måste jag gå in i min lilla bubbla och bara vara. Fokusera på det viktigaste och hålla huvudet över vattenytan. Jag har kommit så pass långt numera att de svarta tankarna begravts sedan länge. Det kommer aldrig bli som förr utan det stannar som minnen från en svunnen tid. Det var då och nu är nu.

Ångesten som jag lever med numera är mer likt en skugga. Den förföljer mig oftast men påverkar inte i samma utsträckning

Den här helgen har varit ganska bra. Trots migränen och alla funderingar. Jag har fått chans att vila huvudet och kunnat stressa ner lite. Bara morgondagen kvar utan rutiner och jag kommer förhoppningsvis hämta nya krafter inför veckans utmaningar. Det händer mycket under den närmaste tiden (främst runt barnen) men det får jag berätta mer om i kommande inlägg. Nu ska jag göra det jag är bäst på; sova!

God natt

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Välkomnar vardagen

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.