Smärta VS Zombie & Skuldkänslor

Jag ställdes idag inför ett svårt val. Beslut som ska fattas utifrån smärtor och känslor. En liten småsak i andras ögon men desto mer omfattande och komplex för egen del..

En brutal smärta spred sig längs ryggen samtidigt som nacken började krångla. Det brukar klinga av efter vila men den här gången fungerade inget. Kroppen protesterade allt mer och smärtorna började bli allt annat än hanterbara. Insåg att jag skulle behöva något starkare än Alvedon och att det skulle medföra andra tråkigheter.

Det är nämligen så att alla morfinpreparat gör mig löjligt groggy och ”zombiekänslan” brukar ta över snabbare än blixten. När man även får en huvudvärk på köpet och allmän känsla av abstinens av själva medicinintaget – ja då är det inte speciellt lockande alls. Ångesten ökar i regel alltid vid dessa tillfällen och det är en gnagande variant.

Klådan drog även den igång och jag svor tyst för mig själv. Min besvikelsen över att behöva välja mellan allt detta eller svår smärta känns tuff att hantera. Jag blir så ledsen och frustrerad över att inte kunna ta beslut som varken gagnar mig eller min stackars omgivning. Vem vill som behöva ta såna här skitpreparat och inte vara helt ”med i skallen” samtidigt som man ska vistas med sina älskade barn? Det är definitivt inget jag tar lättvindigt på utan skäms verkligen över mitt nuvarande tillstånd.

Det är lördag och jag har dåligt samvete gentemot mina barn och framförallt min make. Han som aldrig får andrum eller en paus från allt tufft. Han som förtjänar avlastning och en fru som någon gång kan ta huvudansvar runt både hem och barn. Den här tillvaron var nog inget som han målade upp i huvudet då vi gifte oss 2007. Inte heller var det något som jag i min vildaste fantasi hade kunnat förbereda mig på eller kunnat varna min kärlek för. Sanningen är att jag ofta känner mig skyldig över situationen och undrar om jag gjort fel längs resans gång. Hade jag kunnat påverka något nu i efterhand? Troligen inte… men känslan av skuld är ändå väldigt stark.

Idag är det extra tufft och jag hade nog nu i efterhand hellre haft brutala smärtor i kroppen. Tänk att slippa vara beroende av sin omgivning och bara kunna fokusera på att leva fullt ut. Saknaden av en okomplicerad vardag och ett ”normalt kärleksfullt förhållande” gör mig ofta förtvivlad – det är stundtals något som äter upp mig totalt inombords! 

 

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.