Julkalender, sömn & framtidsdrömmar

Äntligen är utmaningen med barnens julkalander över och jag måste trots allt konstatera att det blev succé. Visst var det tufft att komma på nya saker men det märktes att de uppskattade konceptet. Nästa år kommer vi nog köra på samma upplägg men med lite korrigeringar. (Skriv tex inte 6 och 9 utan punkt hehe)

Annars är det ett trött gäng här som längtar ännu mer efter rutiner. Jullov borde betyda sovmorgon kan man tycka men nä våra barn sover som vanligt ”ANNORLUNDA” och jag avundas alla föräldrar som åtminstone får sova till 06:00. Jag vet att det är fjompigt men när jag läser om andras bekymmer som; ”Idag vaknade X 07:00 och jag trodde vi skulle dö” eller ”Min bebis på 3 månader har vaknat tre gånger i natt” – ja då biter jag ihop och svär tyst för mig själv.  Innerst inne vet jag ju att man aldrig ska jämföra och det garanterat är tufft för den föräldern som blev väckt vid 07:00 istället för vid niotiden OM hen är van med det.

Sanningen är att vi är sjukt slutkörda här hemma och det beror främst på sömnbristen. Jag saknar att sova tillsammans med min make och jag saknar att få sova 8 h i sträck. Jag saknar att ha en mysig kväll med min make utan att man påbörjat allt med en tuff nattning av barn och jag saknar en lugn frukost med hela familjen samlad. Nej vet ni vad det egentligen handlar om? Jo jag saknar det inte riktigt i den bemärkelsen utan sörjer nog snarare avsaknaden.

Det var ju så mycket lättare som ”fullt fungerande” mamma och när kroppen inte sade upp sig helt. Innan rullstolen blev min ständiga följeslagare och man ständigt blev beroende av andras hjälp.

Jag lovar att försöka släppa bitterheten men ber samtidigt om lite förståelse. När jag verkar extra sur och tvär en morgon eller ”aldrig vill hitta på något” så finns det oftast en anledning. Vi har själva valt att inte ha avlastning för två barn (de som hör till LSS) samtidigt och det hade kanske varit behövligt nu i efterhand men vi valde att prioritera barnens välmående. Avlastningen är även för syskonen och för att de ska kunna ta plats och få full uppmärksamhet under dessa dagar. Det får helt enkelt fortsätta på samma sätt och så kan vi bara hoppas att saker och ting blir bättre. Barnen mognar och vi kanske en dag får tillbaka hjälpen från kommunen som vi hade bakåt i tiden? Det är önsketänkande kanske naivt men en vacker dag kanske det åter kommer en ny konsult till kommunen som ser till barnens behov och inte till budgeten för socialförvaltningen. Kanske.

Kramar från en som (fortfarande) hoppas på mirakel

Related Posts

Discussion about this post

  1. Malin skriver:

    Återigen, jag beundrar er! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.