Föräldrar: Väljer ni era strider?

Januari 2016 & en tillbakablick:

Satt och läste i olika grupper och forum (om NPF) här på morgonen och blev ganska nedstämd över inlägg som hade författats av föräldrar. De människor som betyder mest för barnen. Det finns inget barn som medvetet jävlas från tidig ålder. De har dåliga dagar precis som vi och vi jävlas väl inte med vår omgivning bara för att det är en extra jobbig dag?
Vi vill ha respekt och kunna möta förståelse för att vi ibland tappar saker, säger något mindre eftertänkt eller är lite extra på hugget pga huvudvärk eller kass sömn.
Vi förväntar oss aldrig att höra att vi trotsar eller jävlas om vi råkar försova oss? Ja om vi måste ringa till dagis och meddela att barnen kommer en kvart senare.

Minns Ni "Pixiepatrullen"?

Minns Ni ”Pixiepatrullen”?

Åter till detta med att välja sina strider som detta skulle handla mer om. Ett mycket aktuellt ämne när man har barn med NPF och även själv har en diagnos. Jag läste dels om en förälder som var så arg över att hens barn vägrade äta med annat än sina rosa bestick från Ikea. Hon var trött på att krångla och vill ”lära barnet att lyssna, respektera och bete sig uppfostrat om de blev bortbjudna i framtiden”. Det barnet var 3 år och skulle utredas för autism men hen trodde mest det var trots. Ja tjena liksom. (Grattis till att ni har ett barn med trolig NPF som inte har ätstörningar säger jag) Sen läste jag en klassiker, om en förälder som ansåg att ”hens barn jäklades när hen ville att resterande av familjen skulle vakna och inte kunde tänka på de andra och vara tyst”. Samtidigt som i nästa mening nämna att barnet absolut inte fick surfa innan ett visst klockslag. Min första fundering är faktiskt varför man väljer att utreda ett barn om man sedan anser att dess handlingar är jävelskap istället för tydliga bevis på vad funktionshindret ställer till med.. Jag kan inte ta in det. Kanske är det för att jag själv var ett sånt ”egoistiskt barn” som hela tiden ville ha koll på vart alla var och gjorde? På samma sätt som vår älskade J (5,5 år) behöver det extra mycket här och nu. ”Ja men ert barn har autism och vårt barn har bara adhd” kan man få höra men frågan är om det är hela sanningen? Vet ni säkert att hen inte bara hunnit få även den diagnosen ännu eller att Ni själva kanske inte vill se helheten? Även om det nu ”bara” är ADHD så spelar det väl ingen roll? Hen har även där ett funktionshinder som påverkar hen tusen ggr mer än er och omgivningen och du har ett enormt ansvar som förälder. Vad har du gjort för att morgonen skulle bli mer harmonisk och Ni skulle få en bra start? Okej till att börja med så undrar jag över vad syftet är att förbjuda surfande eller tv-tittande fram till 09 om barnet ändå garanterat vaknar 07. Känns det bättre om omgivningen kommer med kommentarer eller kommer barnet ta skada på något sätt? Jag är själv övertygad om att uppläxningar och konstanta bråk mellan 07-09 kommer göra desto mer skada och du som förälder kommer säkert få ännu mer huvudvärk på köpet….

Väljer Ni era strider eller är Ni mer tvärtom och stör er på oss föräldrar som ”curlar”?

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer svar?

Rosa drömmar

Pokémon GO i kylan

En lugn lördag & Astrid Lindgrens julfavoriter

Fredagskväll hemma hos oss

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.