Känslan från barndomen

(texten är från förr men fortfarande lika aktuellt)

img_5578

Känslan från barndomen kommer ikapp efter dagens prövningar. Bemötanden som slagit mig i backen. Det framkallar ångest och oro. Den där känslan som jag försöker göra allt för att mina egna barn ska slippa. Upprepade misslyckanden och mycket skäll som barn lägger grunden för en osäker vuxen person.
Om någon skulle kalla vårt viktiga uppdrag som föräldrar för att curla, så vet de inte vad de snackar om.
Tänk hur viktigt det är att vi stärker våra älskade ungar. De ska väl aldrig behöva tveka eller tvivla på sig själva? ♥️

Jag är trött på att vara ett ”högfungerande miffo” och att ständigt tvivla på om jag räcker till. Att kämpa i ständig motvind och utan stöd. Ena stunden bli idiotförklarad av samhället som en empatilös Asperger-person och i nästa stund känna mig kvävd av alla övermänskliga krav som samhället samtidigt ställer.

Är jag en idiot eller är det Ni som skapar ren idioti runt mig?

Pixiepatrullen 160226

Related Posts

Discussion about this post

  1. Jag vet inte om någon någonsin känner att den passar in på riktigt. Men kram på dig ändå. Ibland förstår jag inte vem som skapar samhället och tycker det är kul att leva i det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hundkurs Allmänlydnad

Vad är OK att kommentera?

Tidig morgon + planer för dagen 

Lösenordsskyddad: Filmen

Filmsnutt: sonens CPAP

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.