Längtan efter delaktighet

Sitter som vanligt i bilen och väntar medan barnen lämnas en efter en. Känns så grymt pissigt och vemodigt varenda gång men snart så hoppas jag att löftet från kommunen om anpassning infrias….

img_3162

Nu ska vi stressa hem till äldsta sonen som ligger hemma med en vrålförkylning. Känns fortfarande inte helt bekvämt att han är ensam en halvtimma men vad gör man när han vägrar följa med de andra i bilen och assistenten inte får köra själv? Han har sin GPS-klocka på sig och vet hur den fungerar så det i sig är en trygghet. Ett tryck på ”SOS” så når han mig pronto ♥️

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.