Känslomässig dyslexi

Det är så rörigt just nu och mycket grubblerier minst sagt

Jag har många känslor som jag både vill och behöver dela med mig av – men jag finner inte orden. Det tar bara stopp efter två-tre ord och det är inte enbart här på bloggen utan i alla dialoger. Jag blir mer och mer tyst men tror det beror på att känslolivet står på högkant. Vi räddar upp tillvaron gång på gång och inbillar oss att lugnet kommer råda men det kommer alltid en ny kalldusch.

Ibland känns det som om jag betraktar mitt egna liv utifrån och kanske mer agerar likt en regissör.  Dessa ständiga anpassningar som omedvetet sker inför min ”publik”, i form av en omgivning som vill så väl men kanske inte riktigt förstår. Hur kan man ens förvänta sig att någon ska förstå? Ja det som man själv inte kan förklara på ett bra sätt.

Jag älskar vår lilla familj men det är tufft nu. Kanske tuffare än någonsin och vetskapen om att det kanske inte blir så mycket bättre är smärtsam. Vi kommer nog alltid förbli familjen som hamnar i mellan stolarna och som trots stora behov av stöd; aldrig kommer passa in i rätt fack. Kanske aldrig riktigt berättigade till rätt sorts hjälp och stöttning?

Varje kväll ligger jag och lyssnar på ”Lugna favoriter” samtidigt som tårarna trillar ner längs mina kinder. Varenda kväll frågar jag mig själv hur man kan vara så lycklig på ett sätt men samtidigt olycklig på ett annat vis.

I morgon är en ny dag…

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer svar?

Rosa drömmar

Pokémon GO i kylan

En lugn lördag & Astrid Lindgrens julfavoriter

Fredagskväll hemma hos oss

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.