LAGET SVERIGE: dessa sjukpensionärer i tusentals

Jag har ofta fått höra påståenden om att det ska vara så lätt att bli förtidspensionär i Sverige. Ja att var och varannan människa kan får varaktig sjukersättning utan en bra anledning. Detta är något som jag aldrig märkt av – tvärtom.

Sedan 2003 har jag till och från varit sjukskriven och de senaste 12 åren har det varit på heltid. Jag fyllde 30 lagom till reglerna ändrades men fick förlängd ”aktivitetsersättning” som sedan byttes ut till sjukersättning. När reglerna ändrades (igen) så fick jag inte längre ha det utan tillbaka till sjukpenning på lägstanivå. Mina dagar skulle tagit slut i mars men det föll sig så att jag hade turen att reglerna ändrades IGEN så jag fick fortsätta.

Varför är jag då hemma och inte hör till ”Laget Sverige”? Det är en lång historia och många diagnoser har satts längs vägen. En del är strykta och var fel från start men flertalet är aktuella. Jag har varit enormt trasig psykiskt och testat på allt ifrån diverse mediciner till behandlinghem/slutenvård men jag har även en kropp som krånglat genom åren och fullkomligt raserat under de senaste åren. Hundratals mediciner har testats i olika varianter och styrkor men inget fungerar fullt ut. Ja eller oxå så krockar de med varandra…

Jag sitter mestadels i rullstol och har personlig assistans pga den fysiska biten (bland annat Ehlers danlos klassisk variant, Lipödem och Endometrios) men har även ADD och Asperger + ångestproblematik som ställer till det rejält. Den här kombinationen är lurig och balansgången blir extra svår vad gäller medicinering. Det blir även enormt svårt att finna en sysselsättning som fungerar för någon som behöver struktur, inte så mycket social ”distraktion” men som inte fixar att sitta ner mer än korta stunder och som har ont i de flesta leder. Tex: Även om vi har automat på bilen så klarar inte nacken att köra mer än några minuter innan en svår smärta sprider sig ner mot axlar/rygg eller om jag handarbetar med samma sak längre än en halvtimma.

Försäkringskassan har haft enormt svårt att förstå de här bitarna och vi är just nu i sluttampen av min utredning efter ansökan om 75% varaktig sjukersättning (fd förtidspension). Min psykiatriker lät lite trött på alla följdfrågor och nya samtal som tillkommer från Försäkringskassan. ”Men hon verkar ju må mycket bättre nu och ADD’n är under kontroll trots minimalt med medicin” var ett exempel på saker handläggaren påstod. Min läkare försökte förklara att det rimligen berodde på att jag har personlig assistans om dagarna som påminner mig om mycket så jag slipper överkompensera. ALL energi går åt det vardagliga och att sen ha 25% till studier/jobb i framtiden faktiskt är ett enormt framsteg efter alla år utan någon sysselsättning.

”Sjukskrivning är inte svart eller vitt” säger de i nya reklamen från Försäkringskassan och det må vara hänt men mitt svartvita schackspel är färdigspelat – den svarta laguppställningen vann för länge sen. Nu ligger bara pjäserna som huller och buller på spelbordet.

Jag kan bara hoppas på att jag snart får ett besked per post som kan lugna mig och sänka ångesten något. I nuläget har jag sjukpenning på 75% och pluggar engelska B på 25%. Det är på lägstanivån så jag går ”back ekonomiskt” på att verkligen kämpa med studierna men det ger mig så mycket mer. Kanske kanske jag någon gång kan JOBBA OCH TJÄNA PENGAR på 25% men det bygger mycket på att jag slipper all stress och bygger upp en vardag med mycket struktur.

Har man ett ständigt kaos inombords så är det a och o med trygghet i det vardagliga livet. 

Jag väntar även på en ny ADL-utredning med ansvarig arbetsterapeut från sjukhuset. En person som jag aldrig träffat tidigare ska efter ett besök här avgöra hur min vardag ser ut. Detta inför ansökan om fortsatt personlig assistans. Är livrädd för att de ska ta bort alla timmar och jag åter igen får ligga som ett kolli med X antal personal från hemtjänsten springandes här. Jag är livrädd för att trasslet med IFO ska fortsätta nu när makens dagar på sjukpenningnivå är slut och han är nere på ”nästa steg”…

image

Min panikångest knackar på dörren så fort jag hör eller ser den där jävla reklamen ärligt talat. Vill inte de flesta människor höra till gruppen som arbetar och gör rätt för sig? Det gör mig å andra sidan ännu mer skräckslagen att läsa om nedbantning av LSS. Hur kan man påstå att en tös som nu sondmatas genom knapp på magen inte ska ha rätt till det antalet timmar hon hade när födan intogs genom munnen?! Ska en pappa behöva trycka ner mat och sedan med våld avstyra kräkreflexer så tösen får ha kvar timmarna? Vart tog förnuftet och medmänskligheten vägen?

Jag vill bara lägga mig ner och gråta när funderar på hur vår minstings framtid ser ut. Att andas är inte alltid ett grundläggande behov (ja ni läste rätt) så vi eller rättare sagt maken kommer fortsätta övervaka CPAP nattetid och väckas X antal gånger. Under hans kvällsveckor så är det jag som får trolla med knäna tillsammans med min personliga assistent så länge som jag har någon. Att ens ansöka om hjälp nattetid med G är ingen ide – inte ens när det rör sig om (förhoppningsvis) några månader innan vi får ordning på maskinen och han vänjer sig med masken. Det underlättade så enormt mycket med hjälpen vi hade i flera månader )mellan 17-19 på vardagarna) och det såg så lovande ut men allt raserades så snabbt.

Exempel på icke grundläggande behov

Exempel på icke grundläggande behov

Det är nu en månad kvar till kommande Västbusmöte då alla våra myndighetskontakter ska samlas på nytt. Det kommer bli intressant att se vad alla säger men samtidigt mest tragiskt..  Vår familj är inget typexempel från böckerna och där borde faktiskt socialtjänsten ta efter Försäkringskassans slogan ”allt är inte svart eller vitt”. Jag hade stora förhoppningar på den här Västbusmodellen men jag inser mer och mer att det inte är så effektfullt. Det räcker med att en myndighet eller myndighetsperson struntar i avtalet. Vad blir som bestraffningen om man även gör det upprepade gånger? Inget … 😔

Jag sätter punkt här och ska försöka vila. Andas och fokusera. Panikångest och att samtidigt ta sitt föräldraansvar är en utmaning här och nu.

Jag vill tillhöra LAGET SVERIGE även om vår familj inte riktigt kvalar in som annat än avbytare i B-laget.

 

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer svar?

Rosa drömmar

Pokémon GO i kylan

En lugn lördag & Astrid Lindgrens julfavoriter

Fredagskväll hemma hos oss

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.