Fysisk smärta och tankar om framtiden

Just nu hade jag velat författa ett glatt och positivt inlägg med en sammanfattning från gårdagen. Tyvärr blir det inte riktigt så glatt utan mina tankar är av tråkigare karaktär. Det är en stor klump i magen som försöker hantera all besvikelse och framförallt smärta.

Tårarna har strilat ned för mina kinder hela natten och jag vaknade genomsvettig. Klarade inte ens av att rulla till sidan och förflytta mig mot rullstolen. Maken fick hjälpa mig på toaletten och med att ens få upp benen i sängen efteråt. Känseln är borta i ena sidan och ländryggen är som ett minfält smärtmässigt.

Har fått i mig starka smärtstillande och kompletterande tabletter mot illamåendet nyligen så väntar bara på effekt. Under tiden så andas jag igenom ”värkarna” och försöker fokusera på annat. Innan jag började blogga så låg S vid min sida och jag fick klia honom på ryggen.. Det var på något konstigt sätt effektivt. Om inte annat bra avledning. Ligga och lyssna på min äldsta sons kloka ord och funderingar gör gott för hjärtat. Alla timmar man tidigare varit orolig inför hans framtid – de är som bortblåsta. Han kommer bli en framgångsrik person inom det han tar sig för i livet. Det handlar bara om att finna sin egna väg…

image

Innan han tröttnade på ryggkliandet så berättade han att det var ganska tråkigt på fritids just nu och att han saknade rutiner/saker att göra. Ja och bad faktiskt om att få vara hemma. Det var inget svårt beslut för mig och maken att säga att det är okej. Vi har möjlighet den här veckan och S behöver verkligen en PAUS. Jag kan ärligt talat säga att jag är stolt över att vi kan se de där bitarna som jag inte fick stöttning med. Mina föräldrar var ganska ”hårda” vad gäller sånt och jag försökte ständigt vara den där perfekta och osynliga flickan – även om det inte riktigt lyckades och hade ett dyrt pris…

På tal om dyrbara läxor i livet så fick jag än en gång lära mig en sådan efter gårdagens äventyr.  Jag kan inte sitta upp så pass länge och framförallt inte när det blåser och är så kallt. Det var ett bra exempel på hur min Ehlers-danlos ofta kan ställa till det i vardagen; Mina muskler och leder fixar inte utflykter av den här kalibern.

Har man ADD och Asperger behöver man mer struktur och mindre stress i vardagen. Jag måste få mer stöttning från omgivningen och möts jag av total oförståelse för mina funktionshinder så är aktiviteten nästan dömd att misslyckas. Att lyssna och försöka tolka in ett socialt samspel samtidigt som smärtan stegrar är som upplagt för kaos i vardagen.

Annars då? Jo maken hade riktigt roligt och var duktig på att jobba med kor. Det blev bara ett smakprov på vidare utmaningar men nu tyckte Lulle att det gick så pass bra att vi till nästa resa – ska ta med vår egna häst. Jättekul att höra men för egen del så får jag nog tacka nej. Det är sorgligt att vår gemensamma grej rinner ut i sanden pga mina funktionshinder men vi får finna nya utmaningar och så får maken ”köra på” med bästa Paleja.

Min framtid inom hästar och ridning blir nog inte riktigt som jag önskat eller ställt in mig på under den sista tiden. Det gör ont i hjärtat och känns ganska hopplöst men kanske det finns andra lösningar? Ge mig bara lite tid att få vara ledsen över mina krossade drömmer – så kommer jag inom kort limma ihop skärvorna och skapa nya tillsammans med Paleja OCH Snaps! ♥️

image

 

Related Posts

2 Discussion to this post

  1. Fannyemmaviola skriver:

    Kämpa på💗 hejjar på dig..man måste få sörja det man mister pga sjukdom men så klart kämpa vidare sen p hitta lösningar o komplement. Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hundkurs Allmänlydnad

Vad är OK att kommentera?

Tidig morgon + planer för dagen 

Lösenordsskyddad: Filmen

Filmsnutt: sonens CPAP

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.