Jag hatar den här situationen

Jag är så trött på allt gnäll här att det är frestande att radera hela bloggen. Jag orkar inte längre med mina egna tankar, känslor och ord. Meningarna som bildas blir så negativa och destruktiva. Tårarna strömmar ner för kinderna idag – det tar som aldrig slut. Klumpen i magen växer och oron river i mig. Ångesten äter upp mig…

Men det är såhär det ser ut här och nu. Vi kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan och med kommunen som gör allt för att i princip vräka oss från gruppen av kommuninvånare. Vi kostar för mycket utifrån budgeten men tänk om de bara visste… Hur det är att alltid kämpa och använda mer känslomässiga resurser än budgeterat.

Kaoset är ett faktum

Barnen klättrar på väggarna och vill iväg. Det är mycket bråk och frustration. Tacka fan för det. De vill ha sin trygga vardag eller kunna få hitta på saker som ”alla andra barn” på sommarlovet. J ställer frågor om farmor och farfar som han inte träffat på ett par år (men fick vykort från) samt undrar mycket om när O slutar, vad det är för dag och när förskolan börjar igen. Det är bokstavligen kaos i hans huvud och till hälften av frågorna så finns det i nuläget inga svar.  Min make har ”semester” från jobbet som montör men jobbar numera dygnet runt som resurs till tre barn. (Idag och i morgon så knäcker han även extra som personlig assistent). I det senaste pappret som kom ifrån kommunen så hade X klippt in mestadels av utredningen som gjordes för 1,5 år sedan.. Där står det att läsa att den konsulten ansåg att våra barn inte hade mer behov av stöd än andra barn och att allt rymdes under det normala föräldraansvaret. Hur ska jag ens orka bemöta detta (igen) och varför får hen ta bort allt arbete som gjorts under den senaste tiden?  Det är nu man ska njuta av makens semester och tiden tillsammans men det går inte. Jag räknar ner till vardag och rutiner men påminns ständigt om att kaos kommer utbryta. Den där insatsen vi fick från kommunen lugnade ner allt och vardagen. Det fungerande med dagislämningen och allt men nu då? Vad kommer hända? Får han säga upp sig? Blir vi en familj beroende av sociala myndigheter på riktigt? Hej då till huset, hästarna och bilarna.. In i en trång lägenhet.  Har kommunen sparat in pengar enligt budget då eller är det noga uträknat att vi ska förflyttas likt skadat gods? Jag förstår inte det här men så pass mycket verklighetsuppfattning finns kvar, så att man inser ”vi är inte önskvärda här”.

Jag vet.. Jag har själv målat upp en bild av att jag fixar detta och att jag skriver ihop en ny överklagan bla bla men det är inte sanningen här och nu. Jag vill bara att någon kommer och hjälper mig kriga. Jag har kämpat med tangentbordet som enda följeslagare alldeles för länge nu.

Jag ångrar absolut inte mina barn. De är ju det bästa som finns men jag känner ånger för att just jag födde dem och inte kunde ge dem bättre förutsättningar än så här.

Jag vill kunna ge så enormt mycket mer..

Är det kanske jag som håller på att bli knäpp på riktigt? Är våra barn inte mer i behov av stöd än andra och handlar det kanske om mig eller makens föräldraskap? Kan inte någon komma hit och visa samt berätta HUR vi ska trolla fram en fungerande situation? Jag önskar nästan att det är som så att jag gör alla fel så man kan få ändra på sig. Jag skulle lätt hugga av min högra hand för att barnen skulle få må bra och hemsituationen inbjöd till lugn, glädje, lekfullhet och att maken skulle kunna jobba samt koppla av en stund per dag. Jag känner mig så trasig och otillräcklig. Allt som tryckts undan börjar komma ikapp.

För mig kommer det aldrig kännas som en guldplats..

För mig kommer det aldrig kännas som en guldplats..

Jag valde inte att födas med varken NPF eller Ehlers-danlos men jag valde att bosätta mig här 2009. Det var det största misstaget vi någonsin kunnat göra.

Related Posts

Discussion about this post

  1. Christer Holm skriver:

    Det hela låter onekligen mycket jobbigt, men jag tror inte att rader bloggen skulle lösa något då det kan vara ett sätta ventilera sig utåt. Så kämpa på med allt , hoppet är det sista som överge en ..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.