Matvägran på riktigt och affektutbrott

Idag vid 10:00 så hämtades vår älskade J från Kortids och det kändes verkligen jätteskönt att få hem honom efter så många dagar. Även om jag var lättad så fanns det innerst inne en stor oro inför reaktionerna som skulle kunna följa men allt verkade vara under kontroll första timman. Vi myste massor och det var ganska lugnt syskonen sinsemellan…

Sen brakade det loss & vi blev påminda om vardagskaoset

Tyvärr höll det inte i sig utan runt lunch så började första utbrotten och bråken. Gap i falsett och frustration. Det gick inte att avleda eller lugna ner honom – var snarare som om det tilltog ju mer man försökte. Inomhus var det slagsmål med de minsta och vi fick istället försöka med utelek. Det fungerade en kort stund men sen slog det över till stora affektutbrott.

In igen och försöka få i mat men med dåligt resultat. Detsamma med mellanmål och nu middag. Inget går ner utan bara konstant oro vid matbordet.  Han är trött och frustrerad på samma gång. Frågade mycket efter personal som borde varit där mellan 12-15 (enligt hans egna inbyggda system). Blir arg och förstår inte varför hen inte är här.  J har Autism och ADHD samt flera andra tilläggsdiagnoser – en sån här grej är större än många ens kan föreställa sig. Jag anser det bryter mot FN’s barnkonvention och det gör otroligt ont som mamma att inget kunna göra åt situationen…

Källa: barnlivraddning.se

Källa: barnlivraddning.se

Nu har vi sån tur att vi kunde nyttja tid för ”avlösare i hemmet” via LSS så samma personal kom istället vid 16 (jobbar till 19)  och kunde hjälpa till. Tyvärr spelar det ingen roll vilket enormt arbete hen lägger ner för rutinerna är redan sabbade och J är som vanligt extra orolig efter korttidsvistelsen. Han älskar det men omställningen blir alltid svår och påverkar honom enormt mycket.

Nu måste vi snart träna med lillebrorsan och hans CPAP.  Det är enormt traumatiskt för J att se och höra hur G skriker. Hur sjutton ska vi få vardagarna att fungera med alla nya prövningar som tillkommer? Jag som mamma känner mig tömd på både idéer och energi. Kraftlös helt enkelt och det kanske var exakt det som kommunen hoppades på? Allt för att jag inte ska orka strida mer…

Det gör mig så ledsen och förbannad att han ska behöva må såhär. Inget barn i Sverige år 2016 ska behöva tampas med affektutbrott (som kan förhindras helt) eller bli underviktig på grund av ätstörningar -som är ett kvitto pga en enormt pressad livssituation, genom uteblivet stöd.

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.