Jag klev ur rullstolen idag!

Okej.. Det rörde sig om 30 sekunder stående ”utan stöd” men jag genomförde det! Med hjälp av kryckor som minimalt stöd så GICK jag även flera steg och känslan var oslagbar.

”Frihet, glädje och mer rörelsefrihet” 

Idag är det 6 veckor sedan operationen och kroppen samarbetar äntligen. Det gör ont i ländryggen (nygammalt diskbråck) men den huggande smärtan från SI-lederna är borta med vinden. I samma stund som jag vaknade ur narkosen så kändes det som ”annorlunda” och successivt har det avtagit helt. Tyvärr har mitt operationsärr gått upp lite så vi tejpar på rejält men det är bara en tidsfråga innan även det är bra.

Var det verkligen värt det? 

När jag pendlar mellan hopp och förtvivlan på grund av krångel med myndigheter och andra kroppsdelar som bråkar, då känns det enormt tufft och man undrar om det var en god ide med operation men när jag numera klarar mig på bara full dos av Alvedon – då påminns man om framstegen och hur livskvalitén ökat. Delvis har själva smärtorna förändrats och minskat något i omfång men sen har jag även börjat tacklas bättre med min kroniska smärta. Nästan lite som när man andas igenom ett värkarbete. Eller ja det var den bästa liknelse jag kom på här och nu. Hehe

Det är snart ett år sedan första operationen och nu alltså 6 veckor sedan den första. Jag kan bara hoppas att  ”skruvarna” på vänster sida sitter fast lika bra som de på motsvarande sida.

Jag passande på att fira med gofika och  ett besök på byns stolthet Modesto. Det sistnämnda resulterade i två presenter till mig själv 🙂

image

image

(Bilder är lånade från Modesto)

Ett liv utan rullstolen men med maximal smärta är inget fullgott liv. Ett liv med hanterbar smärta och sittandes i rullstol ”mer eller mindre” – det lockar faktiskt mycket mycket mer!

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kvar på sjukhuset

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.