Smärtlindring: Ett kapitel i sig

Jag har under de senaste åren fått stifta bekantskap med smärtor av olika slag. En del är molnande eller stickande – medan andra skär som knivar genom kroppen eller pulserar. Stötvis, intensivt eller lite dovt. Ständigt närvarande men i olika skepnader..

Perioden då jag enbart åt Naproxen tillsammans med Alvedon så fungerade det ändå drägligt. Så länge jag kunde ta lite starkare mediciner vid behov givetvis. När sen kroppen sade ifrån och det visade sig att jag får blödande magsår av Ipren, Naproxen och alla de andra liknande preparaten så uppstod ett ganska stort problem. Jag reagerade även på Voltaren osv så problemet blev ett faktum…

”Jag vill inte ens ta Alvedon säger du”

När ryggen pajade helt så blev morfinpreparat ett måste men det bidrog även till en konstant huvudvärk, illamående och yrsel. Jag fick testa Fentanylplåster men blev helt ”väck i skallen” och reagerade på själva materialet. Man testade med Tens och jag började nästan få panik över att inget hjälpte. Samtidigt som flera i omgivningen påpekade att de personligen inte ens ville ta en Alvedon vid sjukdom, så framstod nog jag som värsta pillertrillaren…

Jag testade Citadon som jag även haft under sista graviditeten (!) men ingen effekt. Det fick bli ett försök med tabletter igen men i låg styrka..  Körde på så ända till magen tog för mycket stryk och inte minst tänderna. Katastrofal munhälsa..  Jag fick då åter chans att testa smärtplåster men den här gången Norspan av lägsta dosen.  Det fungerade relativt bra och de fick även sitta kvar vid senaste operationen och jag kompletterade med lite morfintabletter när jag var helt nyopererad.  Allt lugnt… Insåg sen i efterhand att jag upplevde abstinens då jag slutade bara (trodde det var migrän)… Allt var okej till jag var dum nog att ta EN YNKA smärtstillande tablett som sabbade magen IGEN. Ja blödningen…

Börjar i samma vända få ont av Norspanplåster och trodde det var felplacering eller något annat men plötsligt tål jag inte dessa alls.  Idag har jag avverkat mitt tredje plåster på kort tid och inser att det nu är kört. Huden ”följer med” klistret och det svider som jag vet inte vad. Där en satt för två veckor sedan ser det numera ut som en ärr efter brännskada. Huden är alldeles fnasig, missfärgad och skrynklig.

Det svider rätt bra...

Det svider rätt bra…

I morgon fortsätter jag med enbart Alvedon som smärtlindring. Det finns helt enkelt inget annat som fungerar och jag måste lära mig leva med det. Frågan är bara hur mycket orken kommer påverkas? Ja både fysiskt och psykiskt.  Jag önskar att jag kunde få komma iväg till något multimodult team för att jobba vidare på rehab och hantering av smärtan. Tyvärr så måste man vara medicinskt färdigutredd för att få komma dit och det blir jag nog aldrig.

Ehlers-danlos är ingen sjukdom i sig men för mig och många andra individer är det en utlösande faktor. Det är första dominobrickan som tar fart och drar igång  en lång kedjereaktion..

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

BGA Fotocenter

Så här är det.

Veckomatsedel & bakning med mormor

171014 & Zzz

Bildschema & Barnhabiliteringen

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.