Kroppen med dominoeffekt

Igårkväll så konstaterade jag hur den värsta smärtan faktiskt hade börjat klinga av. Topparna började plana ut och jag hade nästan halverat smärtlidringen – allt enligt tidsplanen som läkaren presenterade. Jag äter både kortidsverkande och långtidsverkande morfinpreparat i nuläget (utöver Norspanplåster) men det är numera enbart en långtidsverkande  till varje natt.

Luxerad fot i sömnen 

När jag vaknade i morse så var jag genomsvettig och kände hur det sträckte i benet. Tittade sedan ner och såg hur foten låg i någon slags konstig vinkel (!). Den hade alltså luxerat i sömnen utan att jag hade märkt det. Frågan är hur länge den legat snett? Lyckades ändå dra tillbaka den och det såg ganska okej ut. Låg kvar ett par minuter i väntan på personliga assistenten och fick sedan hjälp för att gå och kissa. Det lilla steget mellan gåbordet och rullstolen gjorde fruktansvärt ont i foten. Den opererade sidan gör ju ont i sig men smärtlindringen håller nivån nere men nu var det en helt annan sorts känsla.  Nästa steg imellan rullstolen till toaletten var ännu värre…

Utflykt till akuten i eftermiddag

Nu ett par timmar senare så har vi ringt och diskuterat med både 1177, akuten, ortopeden och Närhälsan. Eftersom foten blir värre och värre trots ökad smärtlindring, så har vi fått direktiv om att åka in till sjukhuset. En läkare måste titta på foten och troligen röntga eländet. Kanske de kan trolla fram någon slags lösning som håller foten på plats?

Assistenten plockade ihop lite packning ifall det drar ut på tiden. Ja givetvis är laddaren med till mobilen så jag kan fortsätta terrorisera er ;)

Assistenten plockade ihop lite packning ifall det drar ut på tiden. Ja givetvis är laddaren med till mobilen så jag kan fortsätta terrorisera er 😉

Vad är det som har hänt? 

Jag undrar vad det är som egentligen har hänt med min fossing. Kan det vara den klassiska dominoeffekten med min kropp? När en del avlastas; vänster SI-led i det här fallet, så får nu högra sidan automatiskt ta en hårdare smäll. Även om det inte är många steg så ska fotleden plötsligt bära hela min kroppstyngd. Inte bara i vanliga steg utan under konstanta vridningar och förflyttningar.

Mardrömsresa igen?

I vanliga fall så hade jag varit mest nervös över att bli totalt nonchalerad och dumförklarad inne på sjukhuset men efter upplevelserna den sista tiden, så ser det lite annorlunda ut. Jag är skiträdd inför själva resan in och hur det ska fungera praktiskt. Två timmar blev väntetiden på en vanlig liggande SJUKRESA (Mariestad har plötsligt börjat hänvisa rätt) in. Vad kommer hända när jag väl ska tillbaka? Hur ska det fungera på sjukhuset när jag inte kan ha rullstolen med mig? (Ja det sistnämnda är bara en av alla idiotiska regler – som krockar med verkligheten)

Jag är livrädd för att det ska vara något nytt krångel med kroppen. Det finns gränser för vad man orkar och speciellt när man är under en ständig press. Måtte det bara vara ett skrämselskott och en påminnelse om att lyssna på kroppen!

Related Posts

Discussion about this post

  1. Christina Johanson skriver:

    Du ä r redan gränslös! God bättring 🍀
    Chris

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukhusinläggning

Luxerad käkled

Zzz

Det doftar MISTELBÄR

Tiden räcker inte riktigt till

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.