En resa som jag aldrig kommer glömma

Gårdagens upplevelser känns som vaga minnen från en dröm. En dröm där man förflyttades snabbare än blixten och aldrig hann med riktigt känslomässigt. Jag hade så ont och buden ändrade hela tiden. Det var en otrolig tur att jag hade med mig M som hade koll på alla saker och kunde ”tolka” när jag befann mig mitt i morfindimman.

Ett sista lyxigt "mellanmål" på avdelningen

Ett sista lyxigt ”mellanmål” på avdelningen

Jag är så otroligt tacksam för både operationen och sjukvården nere i Ängelholm. De ska absolut inte lastas för det som krånglade – tvärtom. Hela sjukhusvistelsen har bestått av högklassig vård, ett fint bemötande och otroligt god mat. Varenda mellanmål påminde om ”BB-brickan” här hemma s.

Avslutade vistelsen med påfyllning av både kortidsverkande och långtidsverkande morfin, samt tablett mot illamåendet. Det sista skulle visa sig vara en räddning under den tuffa hemtransporten..

Ambulanspersonalen i Skåne kommer jag aldrig glömma. Så otroligt goa och glada tjejer som kunde se det roliga mitt i allt. Då de fick lämna Helsingborg och de ynka tre ambulanser plötsligt blev TVÅ i hela storstadsregionen med omnejd, så höll jag på att skämmas ihjäl redan där. Men för att citera kvinnan i Mariestad; ”det är inget jag kan påverka eller är mitt ansvar”.

Efter en liten stunds väntan och mycket snack med tjejerna så hörde vi när flyget började närma sig och gå in för landning. Jag satte då i mina öronproppar, som skulle vara tryckutjämnande samt tuggade febrilt på ett illamående-plåster. När planet hade landat så lastades jag ut och vidare på en ny bår. Med hjälp av någon slags ramp som man ”pumpade upp” så kom jag upp i flygplanet.

Här lastades en "Lillgammal" kvinna upp till flygplanet

Här lastades en ”Lillgammal” kvinna upp till flygplanet

Själva resan ska enligt min assistent varit vacker (hon fick ha igång mobilen och fotade en hel del) men jag minns mest smärtan under främst starten och landningen. Att ligga fastspänd på en bår, i ett flygplan – med svåra ryggsmärtor samtidigt som det skakade var som ingen höjdare..

Framme på flygplatsen i Skövde stod ambulansen redo och väntade på oss. När jag skulle förflyttas så skrek min kropp av smärta. Då fick jag mer påfyllning av smärtlindring och det var tur. Sista transportsträckan var nämnligen en mardröm pga vägarbeten och skumpig väg…

Inifrån ambulansen

Inifrån ambulansen

Väl hemma hade faktiskt rullstolen hunnit före oss och jag var så glad över att slippa rullas in i huset på bår. Det räckte gott och väl med alla nyfikna grannar som stod halvgömda bakom sina gardiner hehe. Efter en bökigt toalettbesök och lite snabbfika så hjälpte maken mig i säng på riktigt.

Sovit flera timmar på raken i natt men vaknade nu på morgonkvisten med brutala smärtor. Fick bita ihop för att (med hjälp) ta mig till toaletten och även när jag barnen skulle hälsa på mig.  Nu har jag tagit massa smärtlindring och väntar bara på effekten.. Vill slippa den här smärtan snarast!

Nu ska jag försöka slumra lite och när assistenten kommer så ska vi försöka få till en välbehövlig dusch.

Related Posts

4 Discussion to this post

  1. Malin skriver:

    Vilken kämpe du är vännen! Nu håller vi tummarna för att det bara blir bättre!

  2. Fannyemmaviola skriver:

    Tusen krya på dig kramar, hoppas du läker fort o bra! 💗💗💗

  3. Anna skriver:

    Ja vad ska man säga. Jag kan inte låta bli att skratta.
    Hur tänkte dom liksom. Men å andra sidan så måste det varit bekvämare än sjukresa.
    Dom transporterade en dyrgrip här!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En helt vanlig onsdag

Handikapptoaletter & ”gräddfilen”

Dagen efter: SMÄRTA

TITANIC THE EXHIBITION

Mor och dotter på vift

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.