Dagen före operationen

Om drygt två timmar så anländer förhoppningsvis en taxi hem till oss. En lång och troligen smärtsam resa påbörjas söderut. En utflykt med ångesten i ryggsäcken. Nedtryckt där längst ner och omöjlig att hitta men finns ändå där – ständigt närvarande. Jag hade så gärna kastat den åt helvete men rår som inte på det.

Den här gången slipper jag däremot bära det tunga bagaget själv, utan min assistent kommer följa med.  Tror inte riktigt hon förstår hur rädd jag är men det är inte så konstigt.  Har jag varit tydligt med att berätta hur jag känner? Nej det har jag ju inte. Jag bygger upp den där idiotiska fasaden som sedan raseras. Den duktiga tjejen som lyckades dölja sin ADD och Asperger i trettio år..

Nu har jag åtminstone besökt tandläkaren och kan släppa den stressen. Jag kom dit 11:00 på deras dropin. Fick vänta i 5 minuter och på en kvart var allt överstökat.  Några lager plast och lite slipande på det så var framtanden åter hel. Däremot kommer jag inte använda bettskenan fören jag besökt bettfysiologin igen och hon får avgöra om vi vågar ge oss på ett nytt försök..

Nu ska jag hem och packa lite mer (utöver ångesten alltså) och försöka få i mig lite käk innan assistent ”M” kommer och avfärden närmar sig. Som vanligt är jag livrädd för att glömma något och pulsen börjar dundra på rätt bra. Det viktigaste är ju jag själv, id-handlingar och mobilen hehe. Ja och då även laddare givetvis.  Kudde vill jag nog även släpa med mig för det är en trygghet i sig..

Vet ni vad det värsta är mitt i allt? Jo att barnen får somna utan mamma hemma och inte riktigt förstå varför. Man har försökt förbereda successivt efter respektives nivå men det når som inte riktigt fram. Det är så abstrakt och overkligt. Lille J klarar knappt av ordet operation efter allt han gått igenom, så officiellt har jag åkt iväg och doktorn ska ”laga lite av mammas rygg”.  Jag kommer gråta floder när jag ska somna ikväll och sen vid sövningen.

Doktorn ska bara "häfta ihop" mammas rygg lite

Doktorn ska bara ”häfta ihop” mammas rygg lite

Älskade ungar.. Mamma vill vara stark och ge er allt och lite till.

Related Posts

Discussion about this post

  1. Åsa skriver:

    Det kommer gå bra ska du se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En helt vanlig onsdag

Handikapptoaletter & ”gräddfilen”

Dagen efter: SMÄRTA

TITANIC THE EXHIBITION

Mor och dotter på vift

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.