Med regnet kom tårarna

Samma dag som det soliga vädret byttes ut mot grå himmel och regn – samma dag anlände även rädslan, oron och tårarna. En gnagande känsla inombords växer sig stark och det mesta runt omkring mig upplevs enbart som tuffa prövningar. Givetvis är det inga håriga ben eller buskiga ögonbryn som är det viktiga just nu. Det är inte alls där fokus är. Misstänker att jag tyvärr lyckades förmedla den bilden i gårdagens röriga inlägg.

Den där lugna fasaden, som försöker förmedla någon slags kontroll är numera ett minne blott och man inser att allt är och har varit ett stort skämt. Än en gång lyckades man lura sig själv så pass bra – att man sen även lurat sin omgivning. Förlåt. Jag har fått bita mig i läppen flera gånger under de senaste dagarna, då frågorna har kommit. Frågorna om hur det känns och om allt flyter på bra.

Jag misstänker att det har gått för fort den senaste veckan eller rättare sagt varit för mycket krävande aktiviteter på schemat. Allt har tagit en fruktansvärd energi och man har bara bitit ihop för att fixa dagarna. Det är ju tyvärr nu som effekten blir tydlig.  Nu när jag redan vet om att det blir ett ytterligare möte (!) på måndag, innan vi åker – då känns det som allt bara kväver mig. Jag fattar inte hur kommunens repsentant ens kan föreslå det när de vet om att jag ska åka iväg några timmar senare. Jag är den kämpande mamman som de är fascinerade av, men jag har även diagnoser som påverkar min vardag. Diagnoser som jag ena dagen får kastat i ansiktet som ett tydligt bevis på mina brister i föräldrarollen, diagnoser som sedan inte ska vara någon slags ”ursäkt för något” och som i nästa stund inte påverkar mig alls enligt andra. Ja för ”lite drag av Asperger och ADHD har väl alla människor?”.  (Ett bra inlägg ang detta finns hos NPF-bloggen)

Jag har inte alls landat fullt ut i detta med personlig assistent. Jag har inte alls förberedelserna inför Ängelholm under kontroll.  Inte för fem öre. Jag har definitivt inte förberett mig mentalt på att åka ner i övermorgon. Jag har ärligt talat riktig dödsångest inför operationen och kan inte låta bli att tänka att det (statistiskt sett) kan gå åt helvete den här gången. Jag vill bara ställa in den här skiten och allt annat som pressar mig i livet. Men nej då.. ”Allt är så bra så och nu är det helg. Trallallala”

”För jag ljuger så bra..”

Related Posts

4 Discussion to this post

  1. janemarina skriver:

    Lycka till!❤

  2. Supermamsen skriver:

    Lycka till! ❤ Du är en riktig kämpe! Många varma kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En helt vanlig onsdag

Handikapptoaletter & ”gräddfilen”

Dagen efter: SMÄRTA

TITANIC THE EXHIBITION

Mor och dotter på vift

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.