Vett och etikett på nätet

Det här är inget ämne jag besitter någon expertis i men det hindrar mig inte ifrån att ändå ha åsikter. Ja, inte bara åsikter utan även starka sådana. Många av er vet ju sedan tidigare vad jag anser om barn som (ofta ovetandes) får både sina personligheter och foton publicerade lite här och var. Likt en ny handväska eller ett par snygga skor, får många ”hjälpa mamma lite på traven i bloggar.”

Den här delen av mina åsikter visades tydligt i min förra blogg Pixiepatrullen och jag fick både medhåll men även en hel del smäll på fingrarna. En och annan kände sig träffad och kontrade med att de minsan inte ville ”gömma sina barn eller skämdes för ungarna”. Helt okej med en annan åsikt men det är inte riktigt därför jag valt ett fokusera på barnens integritet. Inte alls.

Jag låg i sängen och passade på att läsa igenom ett par blogginlägg av Gabriella Joss nu på morgonen. En stor bloggerska men framförallt kändis på Instagram. Det innebär dock ej att hon är gjord av sten eller tål hur mycket skit som helst men en del verkar tro det. Hon eller rättare sagt hennes BEBIS hade nyligen blivit uthängd på någon idiotisk skvallerblogg. En blogg vars syfte är att locka till sig läsare och det till pris som helst.  Vidriga saker helt enkelt och jag blev verkligen ledsen av att läsa det men samtidigt inte förvånad.

Vad har hänt med vårt bloggklimat? När blev det okej att mobba och öppet trakassera sina medmänniskor? Är det verkligen så stor skillnad på ett kommentarsfält eller via ett handskrivet brev i postlådan? Hann tekniken ta sig förbi och vägrade vänta in det sunda förnuftet?

Det här är tyvärr vardagsmat i sociala medier och ingen verkar längre bry sig. Allt handlar om att få flest läsare och en stunds uppmärksamhet. Kan vi ens längre  låtsas vara förvånade – över hur hårda ord som idag växlas imellan yngre barn, via nätet? Det var vi som lade grunden men tekniken sprang förbi känslan och förnuftet kastades på en soptipp nånstans längs resans väg.

Jag tänker försöka leva efter ”har du inget snällt att säga om någon annan – var istället tyst” även i kommentarsfält. Varför ens läsa bloggar som har ett innehåll som stör dig? Klicka dig då istället fram till nya bloggar, som sprider ett budskap som du gillar och ignorera allt annat.

Det är nog vid såna här tillfällen vi med Asperger/Autism har nytta av att ALLTID tänka till och kämpa med vår kommunikation. Vi vet så väl att våra ord kan misstolkas eller att kommentarer i textform ofta innebär problem.  Jag tror faktiskt inte det är vi med diagnoser som står för de värsta drabbningarna på internet. Jag tror det handlar om människor som vet med sig att deras handlingar är fel men saknar spärrar eller triggas av andra. Grupptryck men som vuxna.

Jag har hellre 100 läsare som sprider trevliga kommentarer och konstruktiv kritik – än 1000 läsare som agerar troll på heltid.

Hur känner ni själva och sprider ni mycket positiva kommentarer eller är ni mer ”tysta läsare”? Kram!

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer svar?

Rosa drömmar

Pokémon GO i kylan

En lugn lördag & Astrid Lindgrens julfavoriter

Fredagskväll hemma hos oss

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.