Rehab och nedräkning till operation


En solig dag börjar sakta övergå till kväll, men en otroligt ljus sådan. Värmen verkar fortsätta hålla i sig och det är riktigt skönt. Mina ledsmärtor av värsta varianten – de försvann samtidigt som den mest vidriga kylan äntligen gav upp. Dagar som denna då huvudet samarbetar och man slipper migrän, så är det verkligen uppskattat med sommarväder

Idag var det då dags för assistent nummer två att göra entré och det fungerade  riktigt bra även med henne.  Vi tog sjukresa ner till Rehabmottagningen och jag tränade mellan 11-12. Ett riktigt bra pass med sjukgymnasten och jag var dösvettig efteråt. Det känns roligt när man ser att slitet faktiskt ger resultat och att jag är i mycket bättre skick än för ett år sedan. Även om problemområdena har blivit fler med tiden, så är det ändå lite muskelmassa som håller lederna på plats bättre.

Nu i efterhand kommer tyvärr smällen i både ländrygg och axlar men det är ändå värt all smärta. Jag säger inte att alla med Ehlers-danlos mår bra av den här sortens smärta som ofta uppstår efter träning, men för mig är det ett nödvändigt ont. Jag måste undvika huggande smärtor men det andra får jag bara acceptera. Jag valde bort starkare smärtstillande i plåsterform och det beror ju på alla träliga biverkningar. Nu efter operationen kommer jag bli tvingad att åter börja med Norspan 10 (har ynka 5 nu) men frågan är om det kommer räcka?

Dagen efter operation av höger SI-led

Dagen efter operation av höger SI-led

Jag hade nästan lyckats förtränga hur ont jag hade efter förra operationen, tills jag började scrolla förbi vissa foton i mobilen. Klumpen i magen växer direkt och ångesten knackar på. Rädslan inför narkosen och framförallt uppvaket är helt klart värst. Jag har så ont och är livrädd för att tappa kontrollen då. När jag skriver  sådär, så handlar det främst om att kräkas rakt ut. Att vara så svag och matt att jag svimmar gång på gång osv.  Ibland undrar jag om det är min Asperger som gör sig påmind extra mycket vid dessa tillfällen? Är det att jag inte kan förberedas och ha kontroll fullt ut? Jag vet ärlig talat inte hundra. Det enda jag vet är att jag blir mer och mer rädd för varje gång..

Fick lift med en egen ambulans hela vägen hem

Fick lift med en egen ambulans hela vägen hem

Jag vill som redan nu veta NÄR jag kommer få åka hem med liggtransporten. Även om jag innerst inne vet att det inte fungerar riktigt så, utan att det är en omöjlighet men själva ovissheten stressar upp mig massor.

Mitt i allt detta så känns det faktiskt riktigt bra att veta att en assistent kommer följa med mig ner. Det blir den största skillnaden imellan förra operationen och den här. Jag behöver inte lösa praktiska problem som transport mellan hotell och sjukhus, hålla ordning på papper som sjukgymnasten ska få eller ringa för att boka en massa sjukresor. Förhoppningsvis kanske stressnivån sjunker något mer.

Om exakt en vecka så befinner jag mig troligen på hotellet i Ängelholm. Pust!

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En helt vanlig onsdag

Handikapptoaletter & ”gräddfilen”

Dagen efter: SMÄRTA

TITANIC THE EXHIBITION

Mor och dotter på vift

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.