En sista ridtur

Det känns som om jag mer och mer börjar räkna ner till operationen den 17/5 och även inför själva rehabiliteringen. Konvalescensperioden är ganska lång och framförallt tuff, så det är klart att saker och ting kommer förändras drastiskt.  Man vill njuta lite extra av allt man faktiskt KAN göra här och nu. Vad passar då bättre än en sväng ut till Paleja?

Det blev en premiär med assistenten och allt förflöt så bra så. J gav sig iväg ut på hästjakt i hagen (längst bort i andra ändan stod hon och hennes älskade nordsvenska killkompis)  och fick med Paleja på första försöket. Kändes lugnt och tryggt hela tiden med hästhanteringen, samtidigt som jag fick hjälp med allt praktiskt och stöttning där det behövdes.

En häst inhämtad i hagen

En häst inhämtad i hagen

Jag lyckades på ett mindre graciöst sätt ta mig upp i sadeln och red ett par varv i paddocken i skritt. Testade nya dressyrsadeln, som visade sig passa perfekt efter lite korrigeringar och där den satt för tight med de tidigare  koppjärnen ”medium-wide” – så funkade det PERFEKT med ”extra-wide”.  Andades ut, av lättnad och kunde även njuta av den sköna sadelsitsen. Ja och de nya stigbyglarna hjälpte verkligen mina fötter  på traven.  Det är ganska häftigt att vi är så många med Ehlers-danlos, som upptäckt alla fördelar med ridning. Hur bra det är för bålstabilitet osv. När jag sedan (på ett ännu mer ograciöst sätt) hoppat ner , så passade jag på att ge tyglarna till J. Hon red sedan ett kort men intensivt pass, så Paleja var alldeles svettig hehe.  Jätteroligt att se henne få en ryttare på ryggen, som är en erfaren sådan och även kan ställa lite mer krav.

En fokuserad men lite småtjurig häst fick allt jobba sig trött

En fokuserad och stundtals småtjurig häst fick allt jobba sig trött

Vi hade premiär med nya mumsiga bettet men Paleja visade tydligt att även detta var sisodär. Får nog köra vidare på hennes hederliga hackamore och bara använda detta under långritter i skogen osv. Tror det är en fix ide och att hon faktiskt ogillar bett mer allmänt, men vi ska givetvis låta tandläkaren titta på henne framöver. Vore ju idiotiskt om man missat något..

När vi var klara där ute så tänkte vi sticka ner snabbt på en mack och köpa varsin glass. Det visade sig vara mer tålamodsprövande än vi trott, då vi hann med  hela två kanalbroöppningar på en kvart (!). Ja och så var det typ marknad, bilutställning och crusing dagen till ära. Nåja det smakade gott med glass och kall dricka så lätt värt det 😉

En liten avslappningsövning på köpet ;) " Jag kan vänta - jag är inte stressad. Inte stressad" Puh :D

En liten avslappningsövning på köpet 😉 ” Jag kan vänta – jag är inte stressad. Inte stressad” Puh 😀

Den här dagen kommer framkalla en vidrig smärta ikväll men vet ni vad? Det var så värt att ha ont. Jag älskar att spendera tiden hos min fina häst och jag är så grymt tacksam för en ”sista ridtur.

Related Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fortsättning följer…

FORTSÄTTNING: Prestige och ren idioti inom sjukvården

BGA Fotocenter

Så här är det.

Veckomatsedel & bakning med mormor

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.