Du somnade till slut på min arm. Hjärtat som slagit så hårt och snabbt hela eftermiddagen fick äntligen vila. Ångesten har rivit i dig och vi har inte lyckats dämpa eller be den fara och flyga. Du ville bara springa ifrån allt och alla men samtidigt inte vara ensam en enda sekund. Din bror och du började slåss på ett skrämmande sätt. Frustration och ångest i små kroppar. Ett fullt bett i en arm blev resultatet av det. Många dominobrickor som föll och ledde till något nytt. Oro i luften

Programmet tog slut för ett bra tag sedan men huvudet kan inte riktigt släppa historien om Conrad. En helt bedårande kille och hans familjs kamp för något som de flesta föräldrar och elever i Sverige faktiskt tar för givet; att få gå i skolan. Kanske var det likheterna med J och vår oro inför förskoleklass som kom upp till ytan? Stödet som minskades successivt och sedan bara stoppades. Striden för att skolan ska förstå vad högfungerande autism faktiskt innebär och hur viktigt det är med EN trygg resurs. Jag vet

Efter ytterligare två timmars observation idag så kan vi äntligen konstatera att ADL-bedömningen är avklarad. Nu måste vi täckt upp alla punkter och kommunen borde verkligen vara nöjda med underlaget. Idag fick personen i fråga vara med när vi hämtade S skoluppgifter (han är fortfarande sjuk stackaren) lämnade en krånglig G på förskola och tillbaka med bilen. Handling på ICA hanns med och vi avslutade med en måltidssituation här hemma. Det blev nog extra tydligt att situationen runt/vid skolan och förskolan är omöjliga i rullstol och att jag är enormt

Ett nytt hobbyprojekt är nu påbörjat och den här gången blir det rejält pillrigt. Små deltaljer och många delar som ska på plats men riktigt roligt. Behöver verkligen distrahera mig själv från alla jobbiga tankar och känslor just nu (panikångesten har tyvärr kommit tillbaka – efter flera års uppehåll) Att få pyssla med fingrarna en stund gör ofta gott för själen Någon av er läsare som testat på ett miniatyr-bygge?  Nu har jag nog sniffat tillräckligt mycket lim för idag och ska vila. I morgon är det dags för den

men samtidigt gråter inombords. Man är så känslig och allmänt svajig. Den känslan är ganska tuff att hantera. Både för mig själv och omgivningen. En sån där dag då man inväntar nya krafter, men de som fortsätter att lysa med sin frånvaro. I morgon gör vi ett nytt försök.  

1 2 3 78 Page 1 of 78

Search stories by typing keyword and hit enter to begin searching.